I torsdags var Rasmus i Ängelholm o sköt sönder njustenar. Enligt personalen hade det "gått bra". På natten hade han fått så fruktansvärt ont att han bara spytt, exet körde in en nästan icke kontaktbar "unge" till akuten, som naturligtvis behöll honom. Under fredagen hade dom honom under observation, men konstaterade att stenarna inte kom ut av sej själva. I lördags opererade dom honom, men tog inte ut stenarna! Det har nämligen visat sej att han har trånga njurgångar, så dom vidgade bara upp så dom stenarna som finns där nu ska kunna passera, sen ska han till Ängelholm igen o skjuta sönder dom som ev finns kvar.
Dom var lite bekymrade över honom efter op för han fick inte behålla nåt han åt eller drack, tog nästan ett dygn innan det vände.
I dag hade han fått åka hem, han är lite tagen, naturligtvis, men mår annars rätt ok.
Men varför inte operera ut stenarna när dom upptäckte att det var för trångt? Nu finns ju risken att han får ett liknande anfall igen innan dom ska till Ängeholm igen! *suck*
Ja ja, det blir säkert bra i slutändan. Men fy vad man känner sej maktlös när man inte är i närheten! Han är visserligen nästan vuxen, men barnen är ens allt, oavsett om dom har flyttat hemifrån, bor hos den andre föräldern eller hos en själv!!
1 kommentar:
jaa usch vad jobbigt det är när ens barn är sjuka.. vet själv allt med fredrik vi fått gå igenom den sista tiden och nu gabriel.. håller med dig i dina funderingar.. man undrar hur sjukvården ibland tänker.. men sen jag blir klar kommer dem ju givetvis tänka bättre..*skrattar*..
ens barn blir aldrig vuxna..dem är alltid barn så länge man själv lever../p
Skicka en kommentar